M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

tisdag, november 29, 2005

Klockan kvart i sex 1955


FÅRÖ. Det är en sådan där sommardag som man inbillar sig bara finns i Sverige. Vinden smeker sakta. Sol och kalksten i kombination bländar. Vi har lämnat Gotland och nyss landstigit på Fårö. Det är lugnt och vi har gott om tid på oss innan vi måsta vända tillbaka till färjan.

Det är inte särskilt långt till Kutens Bensin. Plötsligt ligger det på höger sida. Vi stannar. Klockorna är kvart i sex. Som alltid på Kuten. Den 30 september 1955 stannade alla klockorna på samma minuttal. Samtidigt tog James Dean sitt sista andetag där borta i Amerika.

Vi sprätter lite med fötterna i gruset och ser oss omkring. Bortsett Deans bilolycka känns 1955 bra. Vi pratar om modernismens guldålder. Omgivningen är full av bilvrak, bensinpumpar, neon och annat som får oss att känna oss hemma. Med varsin kaffe och en Champis sätter vi oss bland rost och minnen.

Kutens Bensin är på samma gång ett kafé, ett nostalgiparadis och en bilkyrkogård men mest är det en hyllning till Kungen. "Elvis" lyser neonen på Kutens fasad. Här samlas ortens rock-a-billys med tillresta för att lyssna på musik från när det begav sig.

Vi är egentligen inga nostalgiker. Vi hyllar och letar efter det moderna. Men ibland hittar man det just för att någon annan samlat ihop de pusselbitar som annars skulle spridits för vinden. När det är tomt i kopparna går vi ett varv till.

Nedtagna neonbokstäver som bildar meningen "ER BÄSTA GARANTI" samsas med ett tomt oljefat från Caltex. Samma märke återfinns på den karakteristiskt röda pumpen framför Kutens fasad. Motorburen ungdom eller varför inte ålderdom är målgruppen.

Kutens motto är "Fuel for the Soul", och det stämmer väl in på vad musik och moderna reliker gör med en. Vi lämnar nöjda denna oreda av intryck.

När vi kommer upp på vägen igen är klockan inte mer än efter lunch. Året är inte längre 1955. Men sommardagen känns närmast tidlös. Så är det bara i Sverige inbillar vi oss.


Fårö. Kutens Bensin. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,

måndag, november 28, 2005

Plötsligt i svängen


STORA HERRESTAD. Man kan ha kört samma väg hundratals gånger utan att se någonting särskilt. Skog och ängar. Några hus då och då. Utan överraskningar rullas vägen ut framför kylaren och landskapet spelas upp som många gånger förr.

Men så händer något. Man ser något välkänt ur en annan vinkel och resan blir genast mer intressant. Bakom en sten eller ett plank gör en gången tids resenärer sig påminda.

Så är det för oss. Vi kör vägen mellan Tomelilla och Ystad. Samma böljande landskap och korsvirkesgårdar som förra gången.

Plötsligt i svängen, bakom ett par björkar står de. Två vackert patinerade Uno-X-pumpar. Tonen är densamma som i höstlöven bakom.

Vi stannar lite extra vid dessa moderna runstenar. Pumparnas modell, Ljungman Star 107 ser man inte varje dag. Det var 1964 som de första kantiga 107:orna lämnade fabriken i Malmö.

Vi tycker att pumparna utstrålar fart och kraft tillsammans med bensin och framtid. Kanske inte så konstigt. Bensinen i den här tappen är Premium. Lite dyrare men kraftigare än vanliga Regular.

Uno-X grundades 1959 och säljer alltjämt bensin under samma namn i Sverige. Sedan ett par år ägs bolaget av norska Hydro men den egna profilen verkar ohotad.

Det finns flera anledningar till att vi gillar Uno-X. Dels är bolaget det enda jämte Shell som heter detsamma som under bilismens guldålder, dels har man räddat en stor mängd småmackar som annars skulle sakna hemvist.

Det gäller inte minst alla de BP-mackar som Uno-X räddade från att antingen läggas ner eller bli Statoil 1989. Småtappar som den i Borrby till exempel.

Det är verkligen en kulturgärning, särskilt eftersom stationerna fått fortsätta se ut som de gjorde före övertaget. Färgerna har bytts ut förstås. Men mer är det inte. Grönt och gult har blivit rött och blått. Samma färg som pumparna i svängen har.

Är det kanske färgkombinationen som lurat oss så många gånger? Är det kanske för att de smälter så väl in i landskapet som vi missat dem? Bakom ett par björkar står två rostiga Star 107. Också de har en historia att berätta.


Stora Herrestad. Therese och en Star 107. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,

söndag, november 27, 2005

Med gamla kartor i handskfacket


STOCKHOLM. Att resa utan att ha bråttom är en ovanlig kombination idag. Nya raka vägar har ersatt de gamla. Vägnötarna bryter en ny flodfåra och lugnet erövrar det gamla loppet. På den stora vägen kör man på. Det gäller att komma fram. På de mindre vid sidan av kan man hitta sin egen takt.

Vi vänder oss mot begreppet att "finåka". Det leder tanken till någonslags söndagsbilism. Att åka i sin egen takt är något annat. Att följa med i landskapets topografi och låta sig vara en del av det omgivande, inte bara en betraktare vid sidan av.

Det är ofta ingen lätt match att försöka köra en gammal väg. Här och var tar det slut. Ombyggt. Bortforslat. Om och om igen har vägen ändrats så att den leder till den nybyggda motorvägen. Tids nog lär man sig. Man får låta det ta den tiden.

Med en bensinbolagskarta från modernismens tidevarv i handskfacket blir resan roligare. Och snurrigare. Åker man med sin gamla Nynäs-karta hittar man dessutom inte bara vägen, utan också Nynäsmackar längs den. Några är borta. Andra är ombyggda eller lämnade vind för våg.

Några få är upprustade, utökade och öppna. Som så många andra mindre mackar heter de numera Shell.

Nynäs grundades genom uppförandet av raffinaderiet i Nynäshamn 1928. Fyra år senare började bolaget att bygga upp ett eget stationsnät runt om i Sverige. Profilen var medvetet svensk och färgerna givetvis gult och blått. Många lär ha tankat på Nynäs för att gynna svensk bensin framför de stora amerikanska bolagens dominans på den svenska marknaden. I slutet på sextiotalet nåddes storhetstiden med nära 500 stationer.

Nynäs bensinmackar köptes upp 1981, men bolaget finns fortfarande kvar på oljemarknaden. Idag tillverkas oljor och andra kemiska produkter av företaget som i internationell anda numera heter Nynas. Även om prickarna trillat av är bolaget alltjämt blågult.

Vi ska erkänna att Nynäs-relikter kan vara svåra att hitta idag. Kartan hittade vi på loppis. Vill man se en pump i hyggligt skick kan vi rekommendera att köra Västkustvägen, gamla riksväg 2, i Malmö. Skruvgatan går parallellt en bit. Där gatorna viker av åt varsitt håll står den där som en trafikdelare.

Men om man vill ser hur en pump såg ut före Shells övertag får man inte ha för brått. Då kör man nämligen förbi. Det gäller att hitta sin egen takt. Tids nog kommer man alltid fram.


Nynäs Bilkarta. Södra Sverige. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,

lördag, november 26, 2005

Nedanför sockerbruket


ÖRTOFTA. På slätten tornar bruket upp sig. Hit kommer sockerbetor från hela Skåne för att bli strösocker och sockerbitar. I skuggan av metallcylindrar och rör som löper kors och tvärs ligger samhället Örtofta. Vi kör in från Lundahållet och passerar ån.

Genom hela orten passerar järnvägen på vänster sida. På den högra möter vi först en gul eternitkiosk. Damen bakom luckan hälsar snällt och vi handlar något samtidigt som vi iakttar det glesa folklivet.

Jodå, visst stannar folk och tar en korv. En och annan Pucko köps med. Att komma till Örtofta är onekligen att förflytta sig tillbaka i tiden. Till en tid där saker och ting gick lite långsammare. Till en tid då man stannade utmed vägen, tog en korv och fyllde tanken i levande samhällen.

Bara några tiotals meter från kioskens eternit står en annan gul byggnad. Med flagnande puts, intill vägkanten, ligger en liten igenbommad bensinmack. På pumpön står varsin kruka på de bortmonterade bensinpumparnas plats. En bit in på gården står en liten pump för mopedbensin kvar och ruvar på minnen.

Macken är påtagligt avidentifierad. Kan kanske ha varit en BP-station, men det låter vi vara osagt. Säkrast så. Vad som däremot är tydligt är att mackägaren också drivit cykel- och mopedverkstad och kanske försäljning. På stationshusets kortsida hänger Mustang-skylten kvar.

Vi tar tillbaka det där vi i en tidigare blogg sa om ljusskåp. I alla fall när det gäller den här skylten. Mustang. Vi undrar om den lyser om nätterna? Det här är så nära neon man kommer i Örtofta. Precis nedanför sockerbruket.


Örtofta. Mustangskylt på bensinstation. Foto: Therese Bengtsson
Örtofta. Kiosk i gul eternit. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter:

fredag, november 25, 2005

Stockholmsnatt


STOCKHOLM. Under en nattlig vandring genom Stockholm presenterar sig staden på ett annat sätt än vi är vana vid. Vi ser andra saker än vi ser på dagen. På vissa håll breder mörkret ut sig. Dåligt upplysta parkvägar lämnar vi därhän för säkerhets skull.

Stockholms större affärsgator lyser upp natten. Bilar och nattvandrare passerar oss och liksom vi nattstängda butiker. Ljuslådorna breder ut sig.

Överallt ser vi hur olika modeller av skåp med plastsidor hänger ut med fasaderna. Visst fyller de sin funktion som inkastare till skyltfönstren, men särskilt vackra är de inte.

Nej, det vi har gått ut för att se spelar i en annan division. Glasrör med gas: Neon. I svängda bågar bildas butiks- och restaurangnamn. Regnblöta gator glänser i rött, gult och blått. Vi går ett varv runt Odenplan. Bilskolan ligger kvar på hörnet. Tranan lyser blå.

Längs Odengatan vandrar vi mot S:t Eriksplan. Här avlöser de varandra: Espressobutiken, Café Ogo, Tennstopet, Ritorno och Sko Wera. Det blir en vacker tur tillbaka till modernismen. Här badar gatan i det ljus som vi innerligt hoppas fler av stadens stråk ska glänsa i.

En gång var Stockholm en neonglittrande metropol. Överallt lyste mer eller mindre fantasifulla skapelser i gathörnen.

Storstad och neon hör ihop tycker vi. Ju mer neon desto större stad. Titta bara på de tidiga höghusen vid S:t Eriksbrons Kungsholmsfäste. Takneonen på Sportpalatset fullkomligt skriker storstad. Kunde ha varit Batmans Gotham City eller varför inte New York.

Alla städer ser annorlunda ut på natten. Med neon blir nattstaden en större och vackrare upplevelse.


Stockholm. Tennstopet, korsningen Odengatan Dalagatan. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter: ,

torsdag, november 24, 2005

Modernisma


STOCKHOLM. Äntligen en blogg om modernismens epok. Det tycker vi iallafall.

Förhoppningsvis kommer vi kunna presentera en resa i ett Sverige och i en omvärld som fortfarande är någorlunda modern. Bland spillror och färgflagor finns det något vi gillar. Ett land med mackruiner och vänliga kondisservitriser. Gamla riksvägar som minns en annan tid.

Den här bloggen skulle nog inte varit möjlig utan en loppisfyndad termos med kaffe, K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis, jazzartister som Monica Zetterlund, Miles Davis, Stan Getz; och förstås vår förra bil Skorpan som förflyttat oss i tid och rum.

Välkommen!


Onslunda. Therese och Henrik vid en Star 45. Foto: Truls Berlin

Etiketter: