M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

söndag, november 12, 2006

När luster faller på


HAMMERDAL. Jämtland sover medan vi far förbi. Den ljusa sommartnatten glider sakta över i det blida morgonljus som får skogens insekter och fåglar att sakta vakna till liv. Vägen kränger fram från lappmarkerna vi nyss lämnat och leder oss söderöver.

Det är nästan tyst när vi kommer fram till Hammerdal. Som ortens förmodligen enda vakna människor känner vi den där typen av lite fånig högtidlighet när vi lämnat bilens trygga säten för en bensträckare. Då får vi syn på automaten.

På en husvägg alldeles bredvid glänser Nils Adamssons kondomautomat. Fyra kronor var priset senast denna dygnet-runt-öppna försäljare krängde gummi. När det kan ha varit förblir en gåta. Om det var för trettio år sedan eller vid den flydda lördagens logdans finns ingen vaken att fråga.

Kondomautomaterna inte var helt oomstridda under det pryda femtitalet. Det sägs att de under lång tid benämndes med det mer oerotiska namnet ”sjukvårdsautomat”. Längst ner på apparaten noterar vi det avskräckande ordet ”TJUVLARM”. Mindre bemedlade herrar gjorde sig icke besvär om lusten föll på med andra ord.

Vi skojar lite och pratar om automatåldern. Om att en återkomst för varuautomaterna på bredare front kanske inte är helt otrolig i tider som dessa med rationaliseringar och personalminskningar.

Ett par hundra meter bort fortsätter vi vår inventering. En mindre skyltskog möter oss på någonslags upplag vid sidan av vägen. Det handlar om en lång rad femtitalsmärken som fortfarande verkar få tjänstgöra här och där. Även om skyltarna sedan länge passerat sista-förbrukningsdatum är de inte på väg mot den sista vilan ännu.

Det glädjer oss. Vi uppskattar som bekant det sköna i gamla trafikmärken. Men det är inte bara gammal plåt vi hittar idag. Bland cirklar och trianglar gör vi ett närmast sensationellt fynd. Vi hittar det kanske enda kvarvarande spegelvända vägarbetsmärket som finns i landet.

Det kan tyckas överdrivet att glädjas över en bakochframvänd skylt och vi kan nog hålla med om att förtjusningen vi känner gränsar till filatelistens fascination över feltryck. Sanningen är nämligen att den skylt som används idag egentligen också är felaktig.

Så här hänger det ihop: I bilismens barndom importerades märket från Frankrike till Sverige. Vägarbetaren ska gräva med ryggen åt vägen, men eftersom Sverige hade vänstertrafik på den tiden blev symbolen vriden år fel håll. Fransmännen har kört på högra sidan hela tiden.

Vid högertrafikomläggningen spegelvändes en låg rad märken, så också detta. Därför är grävarbetaren alltjämt vänd åt fel håll i Sverige jämfört med resten av världen.

Med denna anektdotiska visdom i bagaget sätter vi oss till rätta igen. En småkylig morgonbris byts mot en varm kupé. Resan fortsätter med lite jazz på stereon. Allt medan Jämtland sover utanför.


Hammerdal. Slutsålt gummi. Foto: Henrik Nerlund.
Hammerdal. Grävjobb på fel sida. Foto: Henrik Nerlund.

Etiketter: ,

lördag, november 04, 2006

Dubbelt upp i Hannas


HANNAS. Idag är det lilla skånska samhället Hannas inte mycket mer än en mjuk s-kurva med kringliggande hus. Då och då passerar bilar det lilla vägskälet som numera känns lika insomnat som resten av den omgivande byn. Precis vid korsvägen ligger det som får oss att stanna in. Vi läser ”AFFÄREN” på galjstolpen.

Men det är inte dagens kaminbutik som väcker vårt intresse. Det är som vanligt bensinhandeln som ägt rum här som vi leter efter spår av. Galjstople betyder ESSO och vi är säkra på att det är samma fyra bokstäver som döljs under den rostiga färgen på ovalen som ännu hänger uppe.

Vi beundrar den fasad som vi från början inte tyckte såg mycket ut för världen. Täckt av tusentals små vita mosaikkvadrater bildas en modern fasad som knyter an till den skånska korsvirkestraditionen. Visst är det ett ganska vackert sätt att kostymera en bensinstation i harmoni med den österlenska slättens arkitektur?

Pumparna är borta och på dess plats sträcker sig idag en flaggstång mot skyn. Bara fundament och lampa finns kvar. Med plats för två pumpar är det ingen stor mack vi besöker. Vi spanar ut längs vägen och räknar den utglesade trafiken. Medan vi funderar på hur biltrafiken kunnat föda denna station upptäcker vi att smedjan på andra sidan också är behäftad med en pump.

Vi korsar riksvägen. Tätt intill den vitkalkade väggen skiftar vårt fynd i orange och rost medan nederdelen är blå. Färgkombinationen kan bara betyda en sak. Hannas andra bortglömda bensinleverantör har burit Gulfs logotyp. Vi läser oss till att bensinen som handlats ur den ensamma pumpen varit den klassiska ”Regular” och vid sista tankningen kostat en krona och 93 öre. Det var inte igår.

Våra båda mackar berättar historien om ett annat Hannas. Ett Hannas där trafiken varit livlig och stoppen många. Så många att man kunnat sälja bensin på vägens båda sidor. Det är svårt att föreställa sig en dag som denna.

Där en gång människor stannat far man idag förbi. På sin höjd svänger någon av i korsningen. Resterna av en annan tid ligger kvar. Idag sänker man inte farten för annat än Hannas mjuka s-kurva.


Hannas. Esso i förklädnad. Foto: Therese Bengtsson.
Hannas. Rostorange hos Gulf. Foto: Therese Bengtsson.

Etiketter: , ,