M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

fredag, november 25, 2005

Stockholmsnatt


STOCKHOLM. Under en nattlig vandring genom Stockholm presenterar sig staden på ett annat sätt än vi är vana vid. Vi ser andra saker än vi ser på dagen. På vissa håll breder mörkret ut sig. Dåligt upplysta parkvägar lämnar vi därhän för säkerhets skull.

Stockholms större affärsgator lyser upp natten. Bilar och nattvandrare passerar oss och liksom vi nattstängda butiker. Ljuslådorna breder ut sig.

Överallt ser vi hur olika modeller av skåp med plastsidor hänger ut med fasaderna. Visst fyller de sin funktion som inkastare till skyltfönstren, men särskilt vackra är de inte.

Nej, det vi har gått ut för att se spelar i en annan division. Glasrör med gas: Neon. I svängda bågar bildas butiks- och restaurangnamn. Regnblöta gator glänser i rött, gult och blått. Vi går ett varv runt Odenplan. Bilskolan ligger kvar på hörnet. Tranan lyser blå.

Längs Odengatan vandrar vi mot S:t Eriksplan. Här avlöser de varandra: Espressobutiken, Café Ogo, Tennstopet, Ritorno och Sko Wera. Det blir en vacker tur tillbaka till modernismen. Här badar gatan i det ljus som vi innerligt hoppas fler av stadens stråk ska glänsa i.

En gång var Stockholm en neonglittrande metropol. Överallt lyste mer eller mindre fantasifulla skapelser i gathörnen.

Storstad och neon hör ihop tycker vi. Ju mer neon desto större stad. Titta bara på de tidiga höghusen vid S:t Eriksbrons Kungsholmsfäste. Takneonen på Sportpalatset fullkomligt skriker storstad. Kunde ha varit Batmans Gotham City eller varför inte New York.

Alla städer ser annorlunda ut på natten. Med neon blir nattstaden en större och vackrare upplevelse.


Stockholm. Tennstopet, korsningen Odengatan Dalagatan. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter: ,