Den osannolika återkomsten

STOCKHOLM. Efter nästan tjugofyra års bortavaro återkommer, lite osannolikt, en gammal vän till Sverige. Under början av nästa år kommer återigen det klassiska bensinmärket Gulfs orangea cirkel att pryda bensinstationer längs med de lite mindre vägarna.

Under våra resor har Gulf korsat våra vägar mer än en gång. I olika stadier av förfall har pumpar och stationshus stått och väntat på oss. Ibland har det varit så enkelt som i uppländska Långtora, en vacker logotyp på baksidan av en gårdspump. Att stämma träff med en fullt fungerande station har tidigare varit något som hört utlandet till.

Vi pratar med Hans Lejon, som är Svenska Gulfs nye vd, om modet att ge sig in på en så svår marknad som bensinförsäljning. Han gillar utmaningen med det nygamla bensinmärket.

– Det är som med laxen. Det är av dem som jobbar mot strömmen som det blir de finaste fiskarna, säger Hans Lejon.

Han berättar att gensvaret från varit stort sedan det blivit klart med återetableringen. Många hör av sig och vill bli återförsäljare. Det handlar både om personer som vill driva hela stationer eller att sälja oljor och andra Gulf-produkter.

Trots att Gulf försvann redan 1983 är märket påtagligt välkänt. Många minns det från tidigare och de allra flesta associerar det med kvalitet berättar Hans Lejon.

Genom företaget Nordic Oil, som bildades i januari 2006, går de båda befintliga småmackskedjorna Pump och Q-Star upp i Gulf. Småländska Anderstorp är först. Där skruvas den orangea skivan upp som ett förebud om vad som ska komma på fler platser.

I ett första steg skyltas 150 stationer om för att efter två år bli 400 i hela Skandinavien. Hans Lejon berättar stolt att 25 av Pump-mackarna tidigare varit Gulf-stationer och alltså nu återställs i sin originalskyltning.

– I Emmaljunga har macken till och med kvar sin klassiska stolpe. Där kommer vi att skruva upp den orangea skylten som det såg ut förr, säger han.

Det är en fröjd att höra, tycker vi och drar oss till minnes var det finns andra gamla stolpar som skulle behöva en uppfräschning. Av de få som står kvar används många, som t.ex. i Heby, av andra vägnära verksamheter. Kan de också byta färg i framtiden?

Det nya stationsnätet kommer att bestå av både bemannade stationer och helautomatiska varianter. Idén är att framförallt satsa på landsbygden där närhet till bensin och service är viktigt. För stadspubliken gör man en särskild satsning av annan karaktär.

– I både Göteborg och Oslo kommer vi att öppna butiker med Gulfkläder. Där ska man kunna köpa Steve McQueens klassiska racingjacka, säger Hans Lejon.

Vi önskar Gulf lycka till och gläds över att utveckling inte i alla fall är liktydigt med avveckling. Men om det kommer att gå att fylla tanken på nytt på de gamla hederliga Gulf-stationerna som vi tidigare besökt i t.ex. Tingsryd, Glommersträsk eller Holmsveden är nog ännu för tidigt att säga.


Långtora. Det är återigen fart i Gulf. Foto: Therese Bengtsson.
Heby. Gulfs gamla stolpe står kvar. Foto: Henrik Nerlund.

Sju sorters kakor och Elvis på tallriken

TRYDE. ”Jail House Rock” strömmar ur högtalarna inne på kaféet. Elvis mörka röst letar sig ut till parkeringsplatsen där vi står och darrar över det platta landskapet. Vi har stannat för en kopp kaffe och för att äta de obligatoriska sju sorters kakorna. På 50-tals kaféet i skånska Tryde äter man nämligen hallongrottor och schackrutor än.

Vi spanar in turistkabinerna som går att hyra sommartid. En rosa Caddilac står utanför och skiner. Det ser ut som en installation som är lite för bra för att vara sann. Ett stenkast bort står två ESSO-pumpar och gör bilden fullständig.

Medan jukeboxen klickar till och byter skiva kliver vi över tröskeln. ”Devil In Disguise” går på. Det är sådär lagom mörkt där inne. Vi går fram till disken för att beställa. Kaffe och kakor förstås, men också en smörgås med tillhörande Champis blir det.

Inne på kaféet är rummen möblerade med tidstypiska möbler, golven är svartvit-rutiga och fina reklamaffischer tittar ner på oss från väggarna tillsammans med porslin och burkar på hyllorna. Vi slår oss ner och börjar prata över kaffet. Vi kommer ganska snabbt fram till att balansen från jakten på det moderna här förskjutits till nostalgins fördel.

Här finns till och med ett litet 50-tals museum. Vi sitter kort sagt i en levande samling. Utvalda delar av ett decennium omger oss och skapar en genomtänkt miljö. Det är hemtrevligt och servicen är sådär skånskt personlig.

Vi sitter länge och pratar. Under tiden hamnar mer av ”The King” på skivtallriken. Efteråt skriver vi i den tummade gästboken. Många verkar vara stammisar här. Namnen återkommer sommar efter sommar. De som lyckats hitta hit kommer igen.

Nu gäller detta även oss. Medan vi går ut över altanen bort mot bilen svartnar himlen och åskan börjar mullra. Landskapet darrar. Sakta smälter Elvis röst samman med det kommande regnvädret.


Tryde. Kaffe och Caddilac. Foto: Therese Bengtsson.