En orange skönhet

VÄSTER-TRYSERUM. Medan sommarsolen sakta sänker sig över Tjust tar vi av från Europavägen. Ett par kilometer inåt land sprider åkrarna ut sig runt ett stycke Sverige som kippar efter andan. Skog och ängar blandas med tomma sommarhus, enstaka bondgårdar och igenbommade mötesplatser. Medan vi undrar vart människorna tagit vägen kör vi rakt på ytterligare en pusselbit i landet som inte är.

Vi börjar vänja oss vid att komma för sent, men vid den före detta lanthandeln i Väster-Tryserum blir vi verkligen dragna vid näsan. Enligt ett anslag på dörren har vi med ett par timmar missat butikens sista öppna dag någonsin. Det sista av lagret och annan lös egendom som funnits värdefull har skingrats i en total utförsäljning.

Men i det kanske värdefullaste står kvar. Längs med vägen lyser den bedagade stationsskylten från Gulf än. Plåtskylten är verkligen en raritet och har suttit uppe under decennier efter att stationskedjan bytt logotyp. Gulf-symbolen i Väster-Tryserum ritades på 1920-talet och ersattes redan 1964 med den symbol som används idag.

Den orangea skivan med de skuggade versalerna är det enda som minner om bensinhandeln. Den gamlas pump-ön har förvandlats till ett fundament för en träbänk och andra spår saknas.

Butiken är igenbommad. Landskapet ger en liknande känsla. Medan vi lever med känslan att alltid vara ett steg efter, alltid lite för sena, gläds vi över den skylt som än fyller sin funktion i vägkanten. Inte som vägvisare till bensin utan till den nyss flydda gårdag.


Väster-Tryserum. Lanthandeln har tagit ner skylten. Längs vägen hänger den uppe. Foto: Therese Bengtsson

Kokkaffe och hembakt i Kolmården

OLOFSBERG. Vi lämnar riksettan vid Strömsfors i riktning mot dagens vältrafikerade E4:a. Men precis innan de båda vägarna går upp i varann svänger vi in på en liten grusväg. Det är en liten rest av den gamla Stockholmsvägen som vi nu beträder. Sakta slingrar vi upp genom Kolmården.

Ståtliga tallar gömmer det som under århundraden varit nästen för laglösa och stråtrövare. Det här var farliga trakter förr. Så sent som för två hundra år sedan kantades riksvägen genom Kolmårdsskogen av steglade tjuvar och mördare. Tydliga påminnelser både för resenärer och rövarband.

Idag känns skogen trots sin dramatiska historia, mycket harmonisk och säker. Vi är glada att vi reser här i vårt eget århundrade. Åtminstånde nästan. Efter ett par kringelkrokar blir det nämligen sextiotal. Vi kommer fram till Olofsberg.

Här driver Håkan Thornell kafé med både brygg- och kokkaffe. Miljön är en resa i sig. Både disk, meny och möblemang går i samma tidstypiska stil. Med kaffe, falukorvssmörgås, en Champis och ett par hembakta mazariner får man en rejäl rast för samma priser som förr. Är börsen tom finns gårdagens kaffe för en krona koppen i en tv-kanna.

För de som inte väljer de gamla vägarna är förmodligen Håkan Thornells jätteskylt längs med motorvägen mer känd än kaféet. Med ömsom provocerande och humoristiska budskap lägger han sig i byråkraters och politikers förehandanden till glädje eller förtret för de förbipasserande.

Vi sitter i solen med varsin kopp kaffe och försöker fånga atmosfären. Runt omkring finns fantasifulla skapelser som en norsk ambulans och en lätt modifierad vagn från Gatukontoret. Ett anslag på den lilla utomhusscenen kungör att Arne ”Rosen” Quick kommer och spelar under sommaren.

Innifrån kaféet hörs Lars Hylands välbekanta röst. I den svartvita TV:n ska statsminister Erlander precis dra det där skämtet om prästen som laddar om. Från transistorn rapporteras att Marilyn Monroe nyss hittats död. Och på löpsedlarna annonseras att Sverige ska gå över till högertrafik. Kaféet är minst sagt ett tidsdokument.

Efter påtår bär det av igen. På vägen ut stannar vi nätt för en tillsynes handtextad variant av det gamla cirkelrunda stoppmärket. Mätta och belåtna rullar vi nerför skogsvägen mot Norrköping. Genom en vägport passerar vi under europavägen och efter ett par kuvor är vi nere vid Getå hotell.

Här kunde resenärer pusta ut förr. Kolmårdens skog var avklarad. För oss fortsätter nu resan genom Östergötland återigen på riksettan. Vi har välbekant asfalt under däcken.


Kaféet i Olofsberg. Foto: Therese Bengtsson
En och annan Champis och Cola har gått åt. Foto: Therese Bengtsson
Före 1974 var stoppmärket runt. Foto: Therese Bengtsson

Utmärkta moderna mötesplatser

KVARSEBO- VÄGEN-JÖNÅKER. För att fortfarande upplysa, förbjuda, varna eller påbjuda står våra gamla trafikmärken kvar i tjänst. Där omskyltningar och nya vägdragningar inte gjorts hittar man dem. Det betyder ofta att det är små vägar i avlägsna områden som är de mest gynnsamma ställena att leta på.

Den lilla kringelkrokiga vägen mellan Kvarsebo och Nävekvarn är ett sådant ställe. Även om trakten inte är ovanligt avlägsen gör de små vägarna den något otillgänglig. Här i skogarna möts Östergötland och Södermanland. Och inte bara de.

Här finns en verkligt modern mötesplats. I alla fall är det skyltat så. Med Bråviken som inramning står vår mötesplatsskylt kvar och vittnar om åratal av motorburna träffar. Både till höger och vänster.

Det är onekligen en vacker syn. Vi stannar och liksom väntar på ett möte. Men ingen kommer. Vi stänger av motorn och stiger ur. Fortfarande inga mötande bilar. Luften är frisk och vi tar några djupa andetag medan vi lyssnar på tystnaden. Vi förstår att den vackra skylten är det enda möte vi kommer göra här. I bilen kringlar vi vidare längs vattnet.

Ett par mil norrut i Jönåker gör vi nästa fynd. Det är förvisso inget riktigt trafikmärke men vi uppmärksammar det ändå. Genom samhället löper en numera ganska insomnad riksetta. Motovägen har tagit över trafiken och vägen har inte längre något utsatt nummer. Men på skylten läser vi fortfarande ”riksvägen”.

Vi funderar på det där. Ju glesare ström av bilar desto längre tid får namnet förmodligen vara kvar. Som ett minne av alla de som tidigare passerat och mötts här. Ökar trafiken vaknar nog en och annan kommunalpamp med namnbytesplaner.

Vi gillar moderna mötesplatser liksom gillar riksvägen i Jönåker. De blir vi gärna upplysta om av de gamla skyltar som fortfarande står kvar.


Kvarsebovägen. En utsatt modern mötesplats. Foto: Therese Bengtsson
Jönåker. Riksvägen löper fortfarande genom samhället. Foto: Therese Bengtsson