Kokkaffe och hembakt i Kolmården

OLOFSBERG. Vi lämnar riksettan vid Strömsfors i riktning mot dagens vältrafikerade E4:a. Men precis innan de båda vägarna går upp i varann svänger vi in på en liten grusväg. Det är en liten rest av den gamla Stockholmsvägen som vi nu beträder. Sakta slingrar vi upp genom Kolmården.

Ståtliga tallar gömmer det som under århundraden varit nästen för laglösa och stråtrövare. Det här var farliga trakter förr. Så sent som för två hundra år sedan kantades riksvägen genom Kolmårdsskogen av steglade tjuvar och mördare. Tydliga påminnelser både för resenärer och rövarband.

Idag känns skogen trots sin dramatiska historia, mycket harmonisk och säker. Vi är glada att vi reser här i vårt eget århundrade. Åtminstånde nästan. Efter ett par kringelkrokar blir det nämligen sextiotal. Vi kommer fram till Olofsberg.

Här driver Håkan Thornell kafé med både brygg- och kokkaffe. Miljön är en resa i sig. Både disk, meny och möblemang går i samma tidstypiska stil. Med kaffe, falukorvssmörgås, en Champis och ett par hembakta mazariner får man en rejäl rast för samma priser som förr. Är börsen tom finns gårdagens kaffe för en krona koppen i en tv-kanna.

För de som inte väljer de gamla vägarna är förmodligen Håkan Thornells jätteskylt längs med motorvägen mer känd än kaféet. Med ömsom provocerande och humoristiska budskap lägger han sig i byråkraters och politikers förehandanden till glädje eller förtret för de förbipasserande.

Vi sitter i solen med varsin kopp kaffe och försöker fånga atmosfären. Runt omkring finns fantasifulla skapelser som en norsk ambulans och en lätt modifierad vagn från Gatukontoret. Ett anslag på den lilla utomhusscenen kungör att Arne ”Rosen” Quick kommer och spelar under sommaren.

Innifrån kaféet hörs Lars Hylands välbekanta röst. I den svartvita TV:n ska statsminister Erlander precis dra det där skämtet om prästen som laddar om. Från transistorn rapporteras att Marilyn Monroe nyss hittats död. Och på löpsedlarna annonseras att Sverige ska gå över till högertrafik. Kaféet är minst sagt ett tidsdokument.

Efter påtår bär det av igen. På vägen ut stannar vi nätt för en tillsynes handtextad variant av det gamla cirkelrunda stoppmärket. Mätta och belåtna rullar vi nerför skogsvägen mot Norrköping. Genom en vägport passerar vi under europavägen och efter ett par kuvor är vi nere vid Getå hotell.

Här kunde resenärer pusta ut förr. Kolmårdens skog var avklarad. För oss fortsätter nu resan genom Östergötland återigen på riksettan. Vi har välbekant asfalt under däcken.


Kaféet i Olofsberg. Foto: Therese Bengtsson
En och annan Champis och Cola har gått åt. Foto: Therese Bengtsson
Före 1974 var stoppmärket runt. Foto: Therese Bengtsson