Klockan kvart i sex 1955

FÅRÖ. Det är en sådan där sommardag som man inbillar sig bara finns i Sverige. Vinden smeker sakta. Sol och kalksten i kombination bländar. Vi har lämnat Gotland och nyss landstigit på Fårö. Det är lugnt och vi har gott om tid på oss innan vi måsta vända tillbaka till färjan.

Det är inte särskilt långt till Kutens Bensin. Plötsligt ligger det på höger sida. Vi stannar. Klockorna är kvart i sex. Som alltid på Kuten. Den 30 september 1955 stannade alla klockorna på samma minuttal. Samtidigt tog James Dean sitt sista andetag där borta i Amerika.

Vi sprätter lite med fötterna i gruset och ser oss omkring. Bortsett Deans bilolycka känns 1955 bra. Vi pratar om modernismens guldålder. Omgivningen är full av bilvrak, bensinpumpar, neon och annat som får oss att känna oss hemma. Med varsin kaffe och en Champis sätter vi oss bland rost och minnen.

Kutens Bensin är på samma gång ett kafé, ett nostalgiparadis och en bilkyrkogård men mest är det en hyllning till Kungen. "Elvis" lyser neonen på Kutens fasad. Här samlas ortens rock-a-billys med tillresta för att lyssna på musik från när det begav sig.

Vi är egentligen inga nostalgiker. Vi hyllar och letar efter det moderna. Men ibland hittar man det just för att någon annan samlat ihop de pusselbitar som annars skulle spridits för vinden. När det är tomt i kopparna går vi ett varv till.

Nedtagna neonbokstäver som bildar meningen "ER BÄSTA GARANTI" samsas med ett tomt oljefat från Caltex. Samma märke återfinns på den karakteristiskt röda pumpen framför Kutens fasad. Motorburen ungdom eller varför inte ålderdom är målgruppen.

Kutens motto är "Fuel for the Soul", och det stämmer väl in på vad musik och moderna reliker gör med en. Vi lämnar nöjda denna oreda av intryck.

När vi kommer upp på vägen igen är klockan inte mer än efter lunch. Året är inte längre 1955. Men sommardagen känns närmast tidlös. Så är det bara i Sverige inbillar vi oss.


Fårö. Kutens Bensin. Foto: Henrik Nerlund