M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

onsdag, februari 28, 2007

Tidens hastighet är gul


BRÖTJÄRNA. På vindlande vägar reser vi genom bergslagsskogarna. Omslutna av den stora mörkgröna tystnaden spanar vi ut över ett avfolkat Sverige. Sommarstugorna ligger glest utströdda mellan ännu glesare småsamhällen. Efter ett par mil har vi tagit oss ner i Västerdalälvens dalgång och följer det långsamma flödet.

Vi hade ett uppdrag för resan. Någonstans längs med flodfåran i den lilla byn Brötjärna skulle resterna av Bo Ljungbergs Koppartransmack ligga. Svårare än att hitta ruinen och dokumentera det som fanns kvar skulle det inte vara.

Bensinstationer uppförs allt som oftast hastigt och därmed i ett slags konsumtionsarkitektur utmärkt av slit-och-släng-mentalitet. Det betyder att omgivningen ofta har en så osentimental inställning att förfallet tillåts gå snabbt. Är det inte för någon lokal eldsjäl tar naturen snabbt tillbaka det som människan för några decennier behärskat. Därför kan uppdrag som det vi idag gett oss själva vara svårare än de vid första anblicken verkar.

Vi hittar rätt väg. Sommareftermiddagen övergår i kväll när vi når fram till lilla Brötjärna. När vi stannat motorn är det så tyst att det enda som hörs är trollsländornas dova surr. Ingen har grullfest, inga ungar lirar fotboll. Lugnet är nästan kvävande.

Vi står precis i den lilla Y-korsning som ligger mitt i byn. Även om korsvägen ligger lika öde som resten av omgivningen är det här macken borde ligga. Och visst är det så. Under en byggnadsställning ligger den lilla gulmålade boden som en gång betjänat bilister i södra Dalarna.

Det är i ärlighetens namn inte så mycket att se. Vi hittar inga pumpar eller ens rester av fundament. Stationen som en gång burit den eldsprutande logotypen Koptra liknar idag mest ett skjul. Det enda som egentligen gör att vi kan se att detta verkligen är de rester vi letat efter är den Koppartransgula väggen och den lilla grå skylten till vänster om dörren som upplyser om rökförbudet i stationsområdet.

Här har tidens framfart inte lämnat kvar mer än så till oss. Precis som vi satt oss i bilen igen gör vi den upptäckt som trots allt kommer att placera Brötjärna på kartan över kvarglömd modernism. Vi hittar ytterligare en tidshistoriskt intressant skylt som idag egentligen inte finns.

Det börjar med att vi noterar den numera mycket ovanliga hastighetsbegränsningen fyrtio. På andra sidan börjar det brännas. Precis som fyndet vi tidigare skrivit om i Roslagen, sitter där en hastighetsbegränsning upphör-skylt. Skillnaden är att den här varianten är ännu ovanligare. På gul botten ser vi talet 40 överstruket med fyra streck.

Det här märket tillhör ett av de sista som sattes upp i vårt land innan alla vägar fick begränsad hastighet 1971. Det var vid högertrafikomläggningen 1967 som märket framför oss kom till. Därefter levde det således i fyra år. Brötjärna-märket är alltså en riktig raritet.

Nåväl. Alla uppdrag uppfylls inte som tänkt. Bo Ljungbergs mack överglänses idag av en simpel trafikskylt. På resan vidare i längs med älven pratar vi om hastighet och vad som består efter att tiden dragit fram. Vi vindlar vidare i lugnet.


Brötjärna. Ett märke trotsar tiden. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Fedt med kredd til denna sida! Om du och Henrik Uppochnerlund hittar några roadkills på vægen så vet ni vart ni kan læmna dem! / jens i malmø

02 mars, 2007 09:59  
Anonymous Anonym said...

Vilken mysig plats och sysselsättning ni har skapat och tagit er för. nästan lite romantiskt... jätte fint!

04 mars, 2007 23:42  
Anonymous Anonym said...

http://www.gotlandstidningar.se/%5CGEN_Utmatning.asp?ArticleID=1455442&CategoryID=367&ArticleOutputTemplateID=62&ArticleStateID=2&ParentID=

Något av intresse?

06 mars, 2007 09:06  
Blogger Robert said...

Underbart med bortglömda skyltar på gula rostiga stolpar. :D Det är något alldeles speciellt med skylt-stolpar och liknande som målats, till skillnad från idag då man mest låter det vara grått, grått och åter grått.

20 september, 2007 17:34  

Skicka en kommentar

<< Home