Ett spa för en riktig kompis

BJÄRNUM. En bil är så mycket mer än ett färdmedel som förflyttar oss mellan A och B. En bil är en kompis. Så resonerar vi i alla fall.

Många är de bilar som som skulle behöva lite kärlek och omvårdnad. Därför blir vi glada när vi passerar Shell i Bjärnum. I stora neonbokstäver pryder ordet BILVÅRD väggen ovanför den stora verkstadsporten. Här har bilar det bra.

I ett varmt garage kan kromen putsas, oljan bytas och ett par kärleksbetygelser utbytas. Som i alla relationer faller nog också ett par inte helt genomtänkta ord när det där jäkla oljefiltret inte vill släppa. Men på det hela taget är det nog ömt.

Men alla bilar har det inte lika bra. Hur ofta står inte smutsiga och halvt bortglömda bilar och väntar på att ägaren ska köra ett par kilometer för att sedan ställas till sidan igen? Hur många bilar står inte ute över natten eller vinter igenom? Hur står det till med bilvården i Sverige?

När våren kommer borde alla bilar få rullas ut ur ett garage för en tvätt och sedan en första luftningstur. Alla bilar borde få känna sig behövda och att det finns någon som satsar på dem.

Till Shell i Bjärnum tar man bilen för en stunds spa-behandlingar. För det är en riktig kompis värd.

Bjärnum. Här får bilar den vård de behöver. Foto: Therese Bengtsson

En kändis bland gator och arkitekter

STOCKHOLM. Bland landets gator är Strandvägen i Stockholm en kändis. Oavsett om det är för flanörer, fabrikörer eller monopolspelare har gatan ett högt värde. Sannolikt alltid överstigande de 5000 kronor som gatan kostar i spelet.

När vi passerar på paradgatan är det dock inte de monumentala husen som väcker vårt intresse. Vi vänder blicken åt andra hållet och spanar längst kajen. Strandvägen har inte bara varit en förnäm adress för boende, också för svenska motorister har gatan bjudit på flärd.

Inte mindre än tre bensinstationer med högklassig service har här legat på rad. Shell, Gulf och åter Shell. Den senare stationen betjänade de båtburna trafikanterna från Djurgårdsbrunnskanalen.

Idag är Gulf borta. Det lilla huset i blå och vit mosaik har dessvärre fått maka på sig för fler parkeringsplatser. Men båda Shell-stationerna är kvar. Den av de båda som servar de bilburna har tyvärr överösts av reklam på de stora fönstrena med annars är den sig lik.

Den kände arkitekten Peter Celsing, som bl.a. ligger bakom Kulturhuset väldiga glasfasad, ritade stationen som öppnade i modernismens år 1955. Också här är glaset det som skapar det bestående intrycket.

Grundtanken med glaset lär ha varit att hela stationen skulle bli sin egen reklampelare av allt ljus och invändiga erbjudanden. Den tanken fungerar minst lika bra idag, tänker vi och grämer oss lite att vi passerar i dagsljus.

Det mesta längs väger brukar vara vackrast när det skymmer. Celsings station är inget undantag. Vi inbillar oss att glaslådan om natten är Stockholms största lanterna.

Strandvägens bensinstationer med sin utmärkta form gör gatan till vad den är; En svensk kändis.


Stockholm. Shell på Strandvägen. Form och funktion från 1955. Foto: Henrik Nerlund

En tankbils väntan

BUNGE. En resa längs våra gamla vägar är ofta en resa i tiden. Överallt har tidigare resenärer lämnat spår. Det gäller oftast bara att man är lite uppmärksam på vad som döljs i vägkanterna för att resan ska bli spännande.

I modernismens tidevarv var Sverige ett levande land längs vägarna. Det bodde folk nära in på, och många hade sin försörjning genom vägens passerande trafik. Människor stannade, tankade och bodde över. Och överallt arbetade andra människor i de resandes tjänst. Idag har vägarna rätats ut och bilresorna behöver inte längre lika många stopp innan man kommer fram. Men spåren finns där.

Vi är förtjusta i detta Sverige som står kvar. Det är naturligt att alla dessa före detta mackar som står kvar därför tar en stor plats i denna förtjusning. Det har sålts bensin under minst fyrtio olika namn i Sverige och det totala antalet stationer är många tusen. Bara Gulf hade närmare fyra tusen stationer under sin guldålder.

Marknadsledande märken som Shell eller BP måste ha haft ännu fler. Samtidigt hade bolag som Esso, Nynäs, Koppartrans, Caltex, IC, Fina, Mobil och Uno-X sina egna stationsnät. Bara den logistiska utmaningen att se till att alla bensinstationer hade fyllda tankar måste ha varit enorm.

Det är sällan man ser spår av denna hantering. Vi får åka så långt som till Bunge på Gotland för att hitta en riktigt vackert patinerad tankbil. Dessutom har vi bara tur. Efter ett par felåkningar i jakt på andra saker hamnar vi på en skogsväg som mynnar ut i en glänta bred nog att vända i.

Shells imponerande tankbil bara står där och väntar på oss. Sällan har man väl tyckt att en gammal lastbil varit så vacker. Vår vändning tar längre tid än vanligt. Var finns alla de andra bolagens bilar? Står de kanske och rostar någonstans vid nedlagda oljehamnar och raffinaderier? Är det till Göteborg eller Nynäshamn vi ska styra resan?

Hur som helst finns spåren någonstans. Tidigare resenärer och de som arbetat i deras tjänst har gjort sina avtryck. Det gäller bara att vara uppmärksam. Sen börjar en resa i tiden.


Bunge. Shells tankbil väntar i en glänta. Foto: Therese Bengtsson