Riksettan ligger kvar

STOCKHOLM. De gamla riks- huvudvägarna ligger trots allt kvar. Ibland vid motorvägens sida, ibland breddade till oigen- kännlighet. I enstaka fall är det flera kilometer mellan de båda loppen. Men på ett eller annat sätt är de flesta av de gamla vägarna farbara än idag.

De närmast klassiska rikshuvudvägarna med numrering från 1 till 14 föddes 1945 och gick ur tiden redan 1962. Sverige Europaanpassades närmast brutalt när det gäller våra vägnummer och gröna skyltar med E4 och E6 dök upp i de hädangångna riksvägarnas kanter.

Riksväg ett, riksettan, löpte i sakta mak genom landsbygd och städer från Helsingborg i söder till Stockholm i norr. Är idag ofta lätt att hitta i E4:ans närhet. Men man får passa sig, rätt var det är tvingar nybyggnationer en upp på den närbelägna motorvägen.

I Hyllingetrakten passeras två intressanta vägskäl. Vid Fleningekorset slutade den rekordkorta rikstrean som var en anslutningsväg till riksväg två. Rikstreans norra slutdestination var Strövelstorp blott en mil bort.

Ekebrokorset, ett par kilometer västerut är en lugn plats idag. Här möttes förr riksettans trafik med rikstvåans. Idag knappt en bil vid stopptecknet. Rikstvåan gick förr från norska gränsen ända ner till Trelleborg. Alltså kom resenärer från alla tre storstäder till denna något sömniga plats på den skånska landsbygden.

Medan rikstvåan fortsätter söderut genom orter som Mörarp och Saxtorp forsätter vi på vägen mot Stockholm. Åstorp och Stidvig passeras med viss möda. Detsamma gäller passagen förbi Örkelljunga där motorvägsbygget lätt spelar spratt.

Väl i Markaryd blir resan en baggis. Ett par småländska kommuner har i turistsyfte gått samman och pånytt skyltat vägen med den signalgula skylten. Av någon outgrundlig anledning har bokstaven ”R” smugit sig in före siffran ”1” på skylten. Dessutom är märket krönt av en krona. Två lite onödiga anakronismer i körglädjen.

Med tungan rätt i mun är det inga problem att passera Ljungby och Värnamo utan att köra fel. Lyckas man dessutom svänga höger precis innan motorvägen vid Hornsborg och Bondstorp klarar man resan galant till Jönköping.

Genom de lite större städerna Jönköping, Linköping och Norrköping är det lätt att snurra bort från den gamla vägen. Även Nyköping kan ställa till det för den bilburne.

De mindre orterna Gränna, Ödeshög och Mjölby med kringliggande landsbygd passeras utan problem. Det som möjligtvis är lite lurigt är att man måste svänga mot Väderstad. Annars är det problemfritt. Detsamma gäller genom Sörmland till Södertälje.

Från Södertälje kör man riksettan obehindrat fram till Hallunda. Sen blir det svårt. Men då är man å andra sidan nästan framme.

Rikshuvudvägen ligger kvar efter alla dessa år. Korsvägarna har blivit lugnare och motell och mackar färre. Men farbar är den alltjämt.


S-N Bilkarta över Sverige. Riksväg ett. Foto: Henrik Nerlund
Hamneda. Riksettans nygamla skylt. Foto: Therese Bengtsson