M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

tisdag, december 06, 2005

Underjordisk resa


STOCKHOLM. Vi ställer bilen men reser ändå. En trappa ner, under gatan, öppnar sig en kakelklädd värld. Stockholms tunnelbana är onekligen en spännande modern miljö. Man omsluts helt av 1950-talets formspråk. Här lever tankarna om framtidsmänniskans dagliga transporter mellan förortens ABC-stad och det framväxande City.

Tunnelbanan är ett av Stockholms stora moderna projekt. Resultatet är både och, men vi dristar oss ändå till att påstå att tunnelbanans pionjärtid är den mest lyckade. Det är därför vi tycker så mycket om den gröna linjen.

Det är också med denna linje som vi gör vår resa. Urtunnelbanan som byggdes på 1930-talet var egentligen en spårvagn från Örby och Skarpnäck. Vid innerstadsgränsen dök den ner under Götgatan för att sluta vid Slussen. Det två första underjordsstationerna hette ”Ringvägen” och ”Södra Bantorget” och blev med tiden den moderna tunnelbanans Skanstull och Medborgarplatsen.

Perrongerna på dessa stationer är fortfarande lika klaustrofobiskt trånga som då. När spårvägen blev tunnelbana 1950 förlängdes stationerna. Det syns tydligt framförallt i Medborgarplatsens norra ände.

Femtitalets stationer gillar vi bäst. Från Hötorget till Fridhemsplan bjuds vi på stationer med olika utformning, men med kakel som gemensam nämnare. Färgvalen är gjorda efter miljöer ovan jord. Hötorget har fått sin färg efter Konserthusert liksom Rådmansgatan sin efter Stadsbiblioteket.

En femtitalsdetalj som jäktade stockholmare tar för given är vänstertrafiken som fortfarande består på spåren under stadens numera omriktade gator. Till och med golvbeläggningen i S:t Eriksplans gångtunnel signalerar att man ska hålla sig till vänster.

Men trafikmaskinen har fler kvalitéer. För den moderna människans behov togs ett eget typsnitt fram för alla tunnelbanans skyltar. Stig Åke Möller tecknade typsnittet ”Esseltub” för bästa läsbarhet i olika hastigheter. Vi tycker absolut att detta håller än.

Okänsliga renoveringar har på flera platser ersatt ”Esseltub” med de ordinära typsnittens anonymitet. Detsamma gäller med det klassiska kaklet. I Vällingby hann SL riva ner stora delar av det svartlila orginalkaklet innan Skönhetsrådet satte stopp. Vad som händer med renoveringen får framtiden utvisa.

Stockholms tunnelbanekarta har däremot fått vara ifred. Vissa förändringar har förstås gjorts under årens lopp, stationer och linjer har kommit till. Men den ursprungliga utformningen finns i huvudsak kvar.

En resa med tunnelbanan är mer än en trivial varjedagshändelse. Det är en tur med ett vågat modernt projekt. Ett projekt i kakelkostym med förhärskande vänstertrafik. Det är inte det sämsta.


Stockholm. S:t Erikplans tunnelbanestation. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter: ,

1 Comments:

Blogger Karon Möredösk said...

"Stockholms tunnelbanekarta har däremot fått vara ifred."

Huh? Det var en nyhet! Men det stämde väl dessvärre inte, inte sig när inlägget skrevs och ännu mindre nu.

När jag flyttade från Stockholm hade den franska operatören börjat pressa in sin grafiska profil. Och T-kartan - som är ett av de dokument som betraktas och studeras mest i huvudstaden - var en av de saker som hade börjat förstöras.

Jag är inte förtjust i nostalgi som självändamål, men tunnelbanas grafiska profil är en viktig del av Stockholms utseende och var från början väldigt genomarbetad och vacker.

06 oktober, 2006 11:05  

Skicka en kommentar

<< Home